Vattenbrist som global risk – FN-rapport varnar för ökad konfliktrisk

FN:s kulturorganisation UNESCO slår larm: Vattenbristen skulle globalt kunna leda till ökade konflikter. Detta scenario skisserade UNESCO:s generaldirektör Audrey Azoulay i sitt årligen utgivna vattenrapport. Det tydliga budskapet: För att bevara freden krävs det inte bara skyddande åtgärder för vattenresurser, utan även en intensiv regional och global samarbete. Omkring 50 procent av den globala befolkningen är minst säsongsmässigt drabbade av vattenbrist och mer än två miljarder människor saknar tillgång till rent dricksvatten, medan ungefär 3,5 miljarder måste avstå från hygienisk sanitetsinfrastruktur. Trots en kontinuerlig befolkningstillväxt, står förhållandet mellan tillväxt och vattenbehov enligt UNESCO inte i direkt samband – en lägre konsumtion återfinns just i regioner med snabb befolkningstillväxt. Årligen ökar sötvattenkonsumtionen med en procent, där denna ökning inte enbart kan hänföras till det jordbrukande sektorn, som gör anspråk på 70 procent av vattnet. Industri med 20 procent och privata hushåll med 10 procent bidrar också till det förhöjda vattenbehovet. Förändrade matvanor anses som en drivkraft bakom denna trend. UNESCO påtalar även den sociala komponenten: kvinnor och flickor lider speciellt av vattenbristen, eftersom de ofta i landsbygdsområden ansvarar för den betungande vattenförsörjningen, vilket går ut över deras utbildningsmöjligheter. Även migrationsrörelser kan främjas av vattenbrist. UNESCO-rapporten betonar vidare att framför allt de fattigaste och mest sårbara befolkningsgrupperna är riskerade av vattenbristen. Även om vatten hittills inte betraktas som en primär orsak till konflikt, kan det dock förvärra tvister – som till exempel i Sahelzonen, där avvattning har lett till spänningar över vatten- och markåtkomst. En starkare samverkan och gemensamt förvaltande av vattenresurser, med stöd av vattenkonventionen från 1992, kunde enligt UNESCO tjäna som fredsinstrument. Sedan 2016 står konventionen öppen för alla länder, vilket märks i en medlemsökning – från 41 till 52 länder, med ytterligare cirka 30 under anslutningsprocessen. Som exempel på positiva effekter nämner Sonja Köppel, chef för sekretariatet för FN:s vattenkonvention, Sava-regionen efter kriget och liknande samarbeten över landsgränser. Dock hämmas ytterligare framsteg av aktuella politiska konflikter såsom mellan Vitryssland och Litauen. Globalt delar 153 länder floder eller sjöar med sina grannar, men endast 24 har genomgående avtal för alla vattensamlingar på sitt territorium – Tyskland är ett av dessa.