Europeiska unionen, som en gång var ett djärvt projekt smitt av kol och stål, står idag inför utmaningar som dess grundare knappast kunde ha föreställt sig. Påskynda innovation, fördjupa finansmarknaderna, säkerställa säkerhet och samtidigt upprätthålla grundvärden som frihet och demokrati – agendan kunde knappast vara mer ambitiös. Men tillståndet för de politiska tungviktarna Frankrike och Tyskland väcker tvivel om alliansens slagkraft.

Eine Erfolgsgeschichte, die niemand erwartet hätte

Man bör komma ihåg: Varken den ekonomiska integrationen av Europa eller närmandet mellan dess medlemsländer var självklar. De var resultatet av en klok politik. Från de sex grundarstaterna på 1950-talet har EU utvidgat sitt inflytande till 27 länder. Därmed har en anmärkningsvärd ekonomisk upphämtningsprocess lyckats. Länder som Polen eller Irland har på några årtionden överträffat de ekonomiska standarderna hos många västliga grannar.

Mellan 2004 och 2023 ökade Polens reala BNP per capita från 40 % till 73 % av grundarländernas nivå. Länder utanför EU, som Ukraina, låg långt efter – trots geografisk närhet. Mexiko, med en liknande frihandelsfördel genom NAFTA, har till och med gått ekonomiskt bakåt. Vad EU erbjuder är mer än handelsavtal. Det skapar institutionell och normativ tillhörighet som är unik i världen.

En blick in i framtiden – förenad med risker

Men framgång i det förflutna garanterar inte framtiden. Ett osäkert säkerhetsnät i USA, ett aggressivt Ryssland och Kinas växande inflytande utmanar Europas enighet. Lägg därtill interna problem: Ett åldrande samhälle, ökande skattemässiga belastningar och en ambivalent inställning till migration. Samtidigt varnar den så kallade Draghi-rapporten för behovet av att öka produktiviteten genom digitalisering och avreglering.

Det nästa kapitlet: En politisk union?

Europa behöver svar – och det snabbt. Införandet av gemensamma skatter eller utökad upplåning, som diskuterades redan i början av 1990-talet, skulle kunna få EU på rätt kurs igen. Men sådana steg väcker oundvikligen gamla motsättningar: Ska Europa integreras ytterligare? Och hur kringgår man blockeringarna från enskilda länder, som Ungern under Viktor Orbán, som förhindrar nödvändiga reformer?

Den amerikanska motmodellen – en varning

Europa får inte gå USA:s väg. De sociala patologierna på andra sidan Atlanten – från vapenvåld till massfängelser – är en varning. Den europeiska drömmen om att vara en plats för frihet, fred och välstånd förblir bräcklig. Men kanske innebär avsaknaden av brittisk besserwissermentalitet också en möjlighet: Färre blockeringar, mer mod.

Mod till förändring

EU har redan ofta bevisat att den kan göra det omöjliga möjligt. Nu behövs samma blandning av politisk skicklighet, framsynthet och mod. För en sak är klar: Europas framtid kommer inte att avgöras i Bryssel, utan i medborgarnas hjärtan och sinnen.