Sju år efter sin triumferande seger över Marine Le Pen och det högerextrema Front National står Emmanuel Macron inför en ny politisk verklighet. Presidenten som tillträdde 2017 med stora förväntningar och hyllades som Frankrikes "räddare" från den högra faran, står nu inför en återuppväckt Le Pen och hennes omdöpta parti Rassemblement National. Den optimism som åtföljde Macrons uppgång har sedan länge försvunnit.

Macrons ambitiösa projekt att vitalisera Frankrikes ekonomi och stärka den internationella ställningen mötte växande motstånd. Presidenten och hans team, ofta kallade "mormonerna", försökte etablera en politik bortom den traditionella vänster-höger-splittringen. Men trots initiala framgångar, såsom minskning av arbetslösheten och attrahering av internationella investeringar, ökade stödet för extrema partier som RN och vänsterns La France Insoumise (LFI).

Den av Macron eftersträvade reformpolitiken, inklusive översynen av arbetsrätten och avskaffandet av förmögenhetsskatten, mötte kraftigt motstånd. Gulvästarna-rörelsen och Covid-19-pandemin ledde till social oro och en känsla av nedgång. Dessutom skärpte mordet på läraren Samuel Paty av en radikal islamist Macrons linje i säkerhetspolitiken.

Den senaste upplösningen av parlamentet och tillkännagivandet av nyval överraskade många och framställdes som ett försök till klargörande och omorientering. Men även Macrons anhängare tvivlar på effektiviteten av dessa åtgärder. I opinionsundersökningarna antyds en möjlig dödläge, vilket kan leda till en blockerad regering eller till och med en institutionell kris.

Macrons en gång så lysande figur försvinner alltmer från valkampanjmaterial, och hans politiska allianser vittrar sönder. Kritiker som Serge July och Raphael Glucksmann proklamerar slutet på "Macronismen". Ett möjligt regeringsdeltagande av RN skulle tvinga Macron till en obekväm maktdelning, vilket starkt skulle begränsa hans politiska handlingsförmåga.

Några försvarare av Macron betonar dock hans framgångar inom EU-politiken och de ekonomiska reformerna. Men de pågående kriserna och hans regeringsstil, som ofta kritiseras som "hyperpresidentiell", har satt djupa spår.

De kommande valen kommer att avgöra om Macron kan fortsätta med sin vision eller om Frankrike kommer att uppleva en drastisk politisk förändring.