Skatteplaner från Labourpartiet: En risk för den brittiska ekonomin?

Rachel Reeves, den brittiska finansministern, står inför utmaningen att genomföra sina ambitiösa skatteplaner, som skulle kunna bli ett möjligt hinder för ekonomin. Hennes strategi, att generera ytterligare medel genom skattehöjningar på superrika och inom privat riskkapital för att finansiera hälso- och sjukvården, möter skepticism. Inför valet hade Labour meddelat att de "bredaste axlarna" skulle bära den tyngsta bördan, men i verkligheten visar det sig att dessa axlar redan är starkt belastade. Den brittiska skattemyndigheten pekar på den ökande bördan för höginkomsttagare i Storbritannien, som för närvarande betalar mer skatt på varje extra pund de tjänar än i något annat G7-land. Den marginala skattesatsen på 66% för höginkomsttagare är den högsta jämfört med Frankrike med 60% och USA med 33%. Sådana höga skattesatser kan avsevärt minska viljan till övertidsarbete och karriärutveckling, varnar Office for Budget Responsibility (OBR). Storbritanniens beroende av höga inkomster för att finansiera offentliga tjänster är tydligt. De översta 1% av inkomsttagarna står för över en fjärdedel av de totala inkomstskatteintäkterna. Samtidigt har den andel som de lägsta 50% bidrar med nästan halverats sedan 1970-talet. Carl Emmerson från Institute for Fiscal Studies framhåller att högre inkomster faktiskt har fått skattelättnader under de senaste decennierna, men den ökande bördan för toppinkomsttagare fortsätter att drivas framåt. Denna utveckling påverkar numera inte bara de superrika, utan även medelklassen, som i allt högre grad pressas in i högre skatteklasser. Skatteåtgärder, såsom frysning av skatteavdragen, gör att fler personer hamnar i högsta skattesatsen. Dessutom planerar Reeves att rikta in sig på kapitalskatten, vilket redan väcker oro över potentiella negativa effekter på investeringar och ekonomisk tillväxt. Frågan kvarstår om Reeves kan uppfylla sina löften utan att massivt behöva förlita sig på skattehöjningar för "arbetande människor". Pressen att hitta innovativa lösningar på skattepolitiken växer, medan förslag från tidigare politiska rådgivare ses alltmer som tvivelaktiga.