Det har gått två år sedan MSG Entertainment – operatören av arenor som den legendariska Madison Square Garden – skapade rubriker med artificiell intelligens. Ett sofistikerat ansiktsigenkänningssystem användes för att stänga ute advokater som representerar advokatbyråer som stämmer företaget. Konsekvensen? Advokater fick inte delta i vare sig shower eller sportevenemang, vilket snabbt ledde till en civilrättslig tvist. Advokaterna stämde – så klart. Och medan en del åskådare instämde småleende i denna fars, mumlade en vd lakoniskt: ”Bra så.”
Doch was auf den ersten Blick wie eine Kleinigkeit wirkt, öffnet die Tür zu einer av de centrala debatterna i vår tid: Hur påverkar artificiell intelligens den fina balansakten mellan individuell frihet, samhälleliga framsteg och ekonomiska intressen? Och är vi överhuvudtaget fortfarande aktörerna i denna utveckling – eller sedan länge bara statister?
Friheten att inte vara fri
Reid Hoffman, teknikinvesterare och medgrundare av LinkedIn, tog nyligen upp dessa frågor i ett tal i London. Han hänvisade då till de berömda koncepten av filosofen Isaiah Berlin: ”negativ frihet” (friheten från yttre tvång) och ”positiv frihet” (förmågan att agera självbestämt). Båda, enligt Berlin, står ofta i konflikt. Demokratier försöker hitta en väg genom kompromisser – med varierande framgång.
Hoffman varnar: Medan tidigare teknologier främst var verktyg, är AI något grundläggande nytt. Den bestämmer, skapar och utvärderar självständigt – och kan därmed både ge oss frihet och ta den ifrån oss. I sin bok Nexus kallar Yuval Noah Harari AI till och med en "utomjordisk intelligens" som, till skillnad från en atombomb, kan agera autonomt. Harari målar upp dystra scenarier: drönare som själv bestämmer vem de ska attackera. Algoritmer som cementerar social orättvisa. En osynlig burvärld.
Doch Hoffman går emot det. Hans tes är att KI inte bara kan vara ett hotfullt scenario. Det skulle också kunna bli människans ultimata "superagent" – om vi använder den rätt.
Superkrafter för vardagen
Föreställ dig att AI var din personliga assistent: den hjälper dig att förstå komplexa kontrakt, undervisar dina barn i matematik eller gör dig till en mer kompetent arbetstagare. Med system som ChatGPT, säger Hoffman, skulle människor kunna upptäcka sina individuella "superkrafter" – kreativa, innovativa och självbestämmande.
Denne positiva frihet, som Hoffman kallar den, tillåter varje individ att få ut det bästa av sig själv i ett decentraliserat och flexibelt samhälle. "Verktyg som ChatGPT är som en GPS för information," förklarar han. Inget tvång, utan stöd.
Doch dieser optimistische Blick übersieht eine entscheidende Frage: Vem bestämmer hur dessa teknologier utformas? Och hur förhindrar vi att frihet blir till kontroll?
Kina: Den mörka sidan av "superagenturen
Wer som vill se hur det inte bör gå till ska titta på Kina. Där använder regeringen AI för att övervaka medborgare och befästa ett auktoritärt regim. Ansiktsigenkänning och big data skapar en värld som experter kallar för en ”osynlig bur”. Vad som för Hoffman är en positiv frihet blir här en retorisk dräkt: Den kollektiva nyttan tjänar endast en liten elit.
Ein Bericht der Information Technology and Innovation Foundation warnt, dass China die USA bald in der Entwicklung von KI überholen könnte – wenn es das nicht schon getan hat. Was dann? Wie verteidigen demokratische Gesellschaften ihre Werte, wenn autoritäre Systeme KI nutzen, um Freiheit zu unterdrücken?
Ett osynligt krig
KI-debatten är mer än teknikfilosofi. Det är en kamp om värderingar och makt. Frågan är inte om KI kommer att bestämma vår framtid – utan hur. Kommer vi att förbli skaparna, eller bara åskådarna?
Medan demokratier kämpar sig fram genom kompromisser visar Kina hur snabbt AI kan missbrukas. Men Hoffmans optimism visar: Det finns ett alternativ. Om vi använder AI för att stärka människor och samtidigt sätter upp tydliga regler kan den faktiskt bli en "superagent" – ett verktyg som främjar våra individuella friheter och samtidigt förenar oss.
Am Ende ist KI weder Freund noch Feind. Sie ist ein spegel av våra beslut. Och frågan kvarstår: Vad kommer vi att se?
