Scenen i Berlin darrade på onsdagen när förbundskansler Olaf Scholz kort och gott avskedade den hittills lojale, om än tillbakadragne, finansministern Christian Lindner. En sällsynt, chockerande scen för det politiska Tyskland – och ett ögonblick som säkert kommer att etsa sig fast i minnet hos många observatörer.

Den som går med i en regering måste agera seriöst och ansvarsfullt", började Scholz sin förklaring, och tillade sedan med skarp tunga: "Det är inte vad Christian Lindner står för." Kanslerns tal avslöjade en djup besvikelse och en nivå av splittring som hade byggts upp under år i "framstegskoalitionen". Oenighetens frön hade såtts långt tidigare, och denna onsdag mognade de till bitter frukt.

Der schwelende Konflikt: Unvereinbare Visionen

Redan vid tillträdet av SPD, FDP och De Gröna var partiernas mål milsvida ifrån varandra. Medan Scholz ville stärka välfärdsstaten och höja minimilönen, satsade Lindner på skattesänkningar och att upprätthålla skuldregeln. Robert Habeck fokuserade i sin tur på klimatskydd och utbyggnad av förnybar energi. Skillnaderna doldes initialt av generösa pandemistöd, som gav alla parter handlingsutrymme. Men med Rysslands invasion av Ukraina slutade den bräckliga regeringslyckan snabbt, och de första sprickorna i koalitionen trädde fram.

Förkastningarna kulminerade våren 2023 när ett lagförslag om värmereform, lett av De Gröna, läckte ut till pressen och omedelbart orsakade en politisk jordbävning. Speciellt FDP attackerade offentligt De Grönas förslag, talade om "ideologiska tvångsåtgärder" och försökte urvattna laginitiativet. För liberalerna, vars opinionssiffror hotade att sjunka till en farlig nivå på knappt 5 %, handlade det sedan länge om politisk överlevnad.

Karlsruher Urteil und der Anfang vom Ende

Doch der wahre Wendepunkt kam im Dezember, als das Bundesverfassungsgericht entschied, dass 60 Milliarden Euro aus einem Pandemie-Fonds nicht für Klimaprojekte umgewidmet werden dürfen.

Men den verkliga vändpunkten kom i december när den federala författningsdomstolen beslutade att 60 miljarder euro från en pandemifond inte får omfördelas till klimatsatsningar.

Under tiden som Scholz försökte behålla lugnet och omfördela pengarna blev Lindners positioner i allt högre grad ett hinder. Hans vägran att ta hänsyn till de andra koalitionspartnernas behov fick honom att framstå som en alltmer isolerad figur i regeringen.

Zerreißprobe im Sommer: Der Bruch wird öffentlich

När sommaren 2023 grydde, förvärrades konflikten: Koalitionen fann slutligen en okonventionell lösning för att täcka budgetunderskottet för 2025 genom att omvandla bidrag till lån. Men knappt hade avtalet undertecknats förrän Lindner plötsligt ifrågasatte lösningens laglighet. Scholz, som vid denna tidpunkt befann sig på semester, svarade överraskande skarpt – en ovanlig och för många oväntad gärning som förbundskanslern senare inte glömde.

Men även Lindner kände sig alltmer sviken. En ursprungligen privat överenskommelse mellan honom och Scholz om en pensionslag diskuterades snart därefter i Bild-Zeitung – ett förtroendebrott som Lindner aldrig kunde övervinna. Eskalationen var till slut bara en tidsfråga.

Der endgültige Showdown: Zwei Gipfel, ein Bruch

Ögonblicket för beslutet kom i början av november, när Scholz organiserade ett toppmöte för ekonomiska företrädare och medvetet utelämnade Lindner och Habeck. Lindner reagerade snabbt genom att kalla till ett eget motmöte, som ägde rum bara timmar före Scholz' tillställning. Denna öppna provokation var ett tydligt tecken på att koalitionen var slut.

Kort därefter cirkulerade ett positionspapper från Lindner som kritiserade Scholz och Habecks kärnfrågor. För många verkade det vara en reaktion på Habecks tidigare publicerade dokument som krävde miljarder i subventioner för tyska företag – medveten om att detta krav inte var i linje med koalitionsavtalet. Atmosfären var förgiftad och förtroendet mellan koalitionspartnerna hade för länge sedan eroderat.

Der letzte Tropfen: Ein Schwimmer lernt das Kämpfen

Kort före det avgörande mötet på onsdag mindes Scholz, enligt vad nära förtrogna rapporterar, en lektion från sin ungdomstid som livräddare. Ibland, när en drunknande slår panikslaget omkring sig, har räddaren bara en sista utväg – ett välriktat slag för att rädda situationen. Beslutet fattades: Lindner måste gå.

Efter en häftig ordväxling under mötet, där Lindner kategoriskt avvisade en förnyad upphävning av skuldbromsen, avslutade Scholz debatten abrupt: "Då, kära Christian, vill jag inte längre att du ska vara en del av mitt kabinett – och i morgon bitti kommer jag att be förbundspresidenten om din avsked.

Resten är historia – och för det tyska politiska systemet kvarstår insikten att även den stabilaste koalitionen kan bryta samman om de grundläggande visionerna skiljer sig åt för mycket.