De geopolitiska spänningarna eskalerar, och Europa befinner sig alltmer i en farlig blandning. Samtidigt som Ryssland driver sina globala ambitioner framåt, utmanas kontinenten av sabotagehandlingar och den pågående Ukrainakrisen – och förblir skrämmande passiv.

I Kattegat, sundet mellan Sverige och Danmark, misstänks det kinesiska fraktfartyget Yi Peng 3 för att avsiktligt ha skadat två viktiga undervattenskablar. Utredningarna kastar ljus över Rysslands hybrida krigföring, som i åratal har orkestrerat sabotage mot europeisk infrastruktur. Bruno Kahl, chef för den tyska underrättelsetjänsten, varnar: "Moskvas beredskap för ytterligare eskalering av dolda åtgärder har nått en tidigare okänd, hög nivå.

Samtidigt kollapsar Assad-regimen i Syrien. Västsunderstödda rebeller erövrade i en blixtoffensiv Aleppo, Hama och Damaskus, medan Ryssland, militärt bundet i Ukraina, knappt kunde ingripa. Förlusten av flottbasen Tartus markerar ett svårt slag för Kreml. Omvälvningarna i Mellanöstern, förstärkta av kriget mellan Israel och Hizbollah, destabiliserar hela regionen.

Kriget i Ukraina når ända till Asien: Nordkoreanska soldater slåss i Ukraina medan Moskva tydligen förser Pyongyang med modern missilteknologi. Kina, som stödjer Ryssland ekonomiskt och militärt, förväntar sig i sin tur strategiska motprestationer, till exempel inom ubåtsområdet. "Europas säkerhet kan inte betraktas separat från Asiens," varnar förre NATO:s generalsekreterare Jens Stoltenberg.

Under tiden förblir Europa handlingsförlamat. Inrikespolitiska kriser i Tyskland och Frankrike lamslår regeringarna, medan EU är långt ifrån ett strategiskt svar på hotbilderna. Förslag om en europeisk försvarsfond, som stöds av den gröna politikern Anton Hofreiter eller Frankrikes president Emmanuel Macron, möter motstånd i Berlin.

Polens premiärminister Donald Tusk sammanfattar situationen: "Risken för en global konflikt är verklig." Men istället för att agera enat fortsätter Europa att diskutera – medan hotet växer.