Med väljare som är trötta på Brexit och ingen enkel lösning i sikte, har de flesta partier beslutat att lägga det polariserande ämnet åt sidan.

De politiker som kämpar för seger i det kommande valet i Storbritannien har valt en typiskt brittisk reaktion på ett obehagligt problem: Vad du än gör, nämn inte B-ordet.

Brexit, Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen för mer än fyra år sedan, har haft långtgående konsekvenser för den brittiska ekonomin och världens största handelsblock. Han anklagas för att ha belastat en redan svag ekonomi, avskräckt investeringar, drivit upp inflationen och inte stoppat rekordhöga invandringssiffror. Många väljare ångrar nu sitt beslut.

Den regerande konservativa partiet, som ställde upp i det senaste valet 2019 med slagordet ”Klart Brexit”, vill inte längre betona sitt tidigare flaggskepp, eftersom cirka tre fjärdedelar av landet anser att villkoren för EU-utträdet förhandlades dåligt, enligt en undersökning av YouGov. Endast 15 procent av britterna tror att fördelarna med Brexit överväger kostnaderna.

I en en timmes lång anförande vid presentationen av partiprogrammet inför valet den 4 juli nämnde premiärminister Rishi Sunak Brexit bara två gånger i förbifarten.

Även det oppositionspartiet Labour, som är på väg mot en stor seger, talar sällan om Brexit. Dess ledare Keir Starmer har sagt att han vill förbättra relationerna med EU, till exempel i säkerhetsfrågor, men har uteslutit ett återinträde i den inre marknaden eller tullunionen. I sitt tal vid presentationen av Labour-programmet i torsdags nämnde han inte Brexit en enda gång.

Labour-strateger fruktar att kritik av politiken eller ett löfte om att upphäva den kan alienera en kärngrupp av arbetarväljare i postindustriella brittiska kärnområden som röstade för Brexit 2016. Denna grupp av Leave-väljare hade traditionellt stöttat Labour, men bytte 2019 till de konservativa på grund av Brexit.

Here is the translation of the heading to Swedish:

Labour återvinner dem nu på grund av den svaga ekonomin men ser liten mening i att påminna dem om att Starmer kämpade energiskt för att stanna i EU i flera år, sa Charles Grant, chef för Centre for European Reform i London. "Om man pratar om hur man vill ha en närmare relation till Europa, kommer Leave-väljarna ihåg att de är Leave-väljare och kan återvända till Tories, så man säger: 'Psst, prata inte om Europa'", sa han.

Starmer har avvisat förslag om att han inte vill prata om Brexit. Men under en utförlig tv-debatt mellan Sunak och Starmer togs ämnet inte ens upp.

Det är anmärkningsvärt att ett ämne som dominerade brittisk politik i flera år och vars konsekvenser har betydande påverkan på ekonomin inte tas upp av något av partierna," sa David Gauke, tidigare justitieminister för Konservativa partiet.

Förhållandet mellan Storbritannien och Europa har dominerat landets politiska debatt i åratal. De konservativa utlyste folkomröstningen för att lösa en växande konflikt om Europa inom partiet, men det delade slutligen hela landet. Den knappa segern för EU-utträdet var den första i en serie populistiska chocker som påverkade västländer, inklusive valet av Donald Trump till USA:s president samma år.

Efter omröstningen 2016 tillbringade den brittiska politiska klassen år med att strida om villkoren för utträdet ur EU och väga för- och nackdelarna med tillgång till den inre marknaden mot kontroll över egna regler och gränser. 2019 vann Tories under Boris Johnson en överväldigande majoritet genom att lova att äntligen säkra ett avtal som trädde i kraft den 31 januari 2020. Det slutgiltiga avtalet kom närmare en hård Brexit – utträdet ur den europeiska inre marknaden för varor och tjänster och slutet på den fria rörligheten för personer från EU till Storbritannien.

Under de följande åren gjorde Brexit den brittiska ekonomin cirka fem procent mindre än vad den annars skulle ha varit, enligt Goldman Sachs, eftersom investeringar och varuhandeln minskade. Den bidrog också till en högre inflation i Storbritannien jämfört med andra västerländska ekonomier.

Mindre förutsägbart ledde det också till en ökning av den lagliga migrationen. Den konservativa regeringen släppte in rekordhöga 2,4 miljoner migranter från hela världen under de senaste två åren, delvis för att lindra bristen på arbetskraft inom områden som hälso- och sjukvården – vilket är dubbelt så många invandrare som under åren före Brexit. Under tiden har skatterna ökat till den högsta andelen av nationalinkomsten sedan 1940-talet, på grund av det tryck på statskassan som orsakats av covid-19 räddningspaket och förlorade ekonomiska tillväxt.

Resultatet är att få som röstade för Brexit är nöjda med resultatet. De som såg det som ett skydd mot globaliseringen är besvikna över invandringsökningen. De som betraktade det som ett sätt att befria sig från EU-regler för att skapa en mer konkurrenskraftig ekonomi har inte heller dragit nytta av det. Förtroendet för den brittiska politiska klassen har kollapsat. Ungefär 45 procent av britterna säger nu att de „nästan aldrig“ litar på att regeringar sätter nationens intressen i första hand, en rekordnivå enligt Storbritanniens nationella centrum för social forskning.

De flesta britter är också trötta på att prata om Brexit, efter år av konflikter om ett splittrande ämne som spelade ut vänner och familj mot varandra.

„Es ist wie etwas zu berühren und einen Stromschlag zu bekommen. Man wird es nicht so schnell wieder tun“, sagte Mike Galsworthy, Vorsitzender der European Movement UK, die dafür eintritt, dass Großbritannien wieder der EU beitritt.

„Det är som att röra vid något och få en elektrisk stöt. Man kommer inte att göra det igen på ett bra tag“, sade Mike Galsworthy, ordförande för European Movement UK, som förespråkar att Storbritannien återansluter sig till EU.

Det verkar finnas lite intresse i London eller Bryssel att återkalla brexit. För att återgå behöver Storbritannien visa EU att det finns politisk enighet om beslutet och att det inte skulle lämna igen inom några år. Och även om få tror att brexit har gått bra, skulle fortfarande ungefär en tredjedel av väljarna rösta för utträde, enligt opinionsundersökningar. Vid återinträde skulle Storbritannien förmodligen också behöva införa euron som valuta, vilket det tidigare har avvisat.

Till dem som inte längre talar mycket om Brexit hör Liberaldemokraterna, ett medelstort politiskt parti som 2019 gick till val med löftet att avskaffa Brexit om de skulle komma till makten. Nu talar de mer om vattenkvalitetsfrågor, även om de säger att de vill ha ett bättre handelsavtal med EU. "Vi tror att vi på lång sikt måste återvända till hjärtat av Europa," sade partiledaren Ed Davey när han tillfrågades om ämnet.

Hier sind die enda politikerna som öppet hyllar brexit de från det framväxande Reform UK-partiet, som ställer upp med en invandringskritisk plattform och som beskriver brexit som "livets chans" som blev förrådd. Deras ledare, Nigel Farage, som också var en av arkitekterna bakom brexit, säger att landet måste begränsa invandringen. Partiet har cirka 12 procent i opinionsmätningarna och drar till sig högerväljare från de konservativa. I Skottland, som överväldigande röstade för att stanna i EU, har Skotska nationalistpartiet också talat öppet om brexit, dock med betoning på nackdelarna.

I England går det lilla partiet Rejoin EU den motsatta vägen och ställer upp 26 kandidater, främst i London, för att främja Storbritanniens återinträde i handelsblocket. Dess ordförande Brendan Donnelly bär en rosett i EU-flaggets blåa och gula färger och knackar på dörrar för att entusiasmera människor för Europa. "För två eller tre år sedan skulle vi ha fått många fientliga reaktioner, nu färre," sa han.

Brexits påverkan fortsätter att verka i bakgrunden av det brittiska livet. När brittiska fallskärmsjägare landade i Normandie i början av denna månad för att fira 80-årsdagen av D-dagslandningen, blev de mottagna av jublande folkmassor och franska tulltjänstemän som frågade efter deras pass.