Italiens finanssektor står inför en omfattande omstrukturering, men istället för klara lösningar avtecknar sig en komplex maktkamp. Det senaste försöket till konsolidering ställer flera banker och försäkringsbolag på spel – med osäker utgång för aktieägarna.
Den utlösande faktorn för den aktuella maktkampen är UniCredits bud på Banca Popolare di Milano (BPM). Därmed torpederar banken en tidigare planerad fusion mellan BPM och Monte dei Paschi di Siena (MPS). Samtidigt genomför MPS ett fientligt övertagande av Mediobanca, den största aktieägaren i försäkringsjätten Generali. I en överraskande vändning under helgen meddelade UniCredit att man köpt fyra procent av Generali.
Den komplicerade situationen har sina rötter i två strukturella problem inom den italienska finanssektorn: Banklandskapet är fortfarande splittrat, med två dominerande aktörer – Intesa Sanpaolo och UniCredit – samt en rad mindre institut som knappast är livskraftiga på lång sikt. Dessutom har Generali, som en av kronjuvelerna i den italienska ekonomin, missat anslutningen till den internationella konsolideringen, vilket kritiker särskilt skyller på Mediobanca.
Även om de föreslagna fusionerna skulle kunna lösa en del av dessa problem, medför de nya utmaningar. Även om en sammanslagning av UniCredit och BPM verkar strategiskt förnuftig, saknar en fusion av MPS och Mediobanca all ekonomisk logik. Affärsområdena överlappar knappt, dessutom baseras värdeökningpotentialen för MPS på den aggressiva användningen av latenta skatteanspråk.
Ännu mer komplicerad blir situationen genom ingripandet av två stora aktieägare: Bygg- och medieentreprenören Francesco Gaetano Caltagirone samt Delfin, familjen Del Vecchios investmentbolag, har upprepade gånger försökt ta kontroll över Generali – hittills utan framgång. Nu håller de tillsammans 17 procent av Italiens största försäkringsbolag, medan Mediobanca också spelar en avgörande roll med en andel på 13 procent. Med UniCredits nya investering står en omstrukturering av maktförhållandena för dörren.
De öppna frågorna är många: Vem kommer i slutändan att kontrollera vilket företag? Kommer Generali att stärkas eller försvagas ytterligare i maktkampen? Trots all rörelse kvarstår intrycket att Italien har missat tillfället för en tydlig och hållbar lösning. Finanssektorn kan i slutändan förbli lika komplex och ogenomskinlig som tidigare.
